Jag är det. Har varit länge. Härom dagen hörde jag att de pratade om det på radion (P3 vid lunchtid, något sorts relationsrådsprogram), det här med att vara avundsjuk på sin partner.

Exemplet i radio var ett par som hade träffats när de gick samma utbildning. Någon typ av reklamutbildning, tror jag det var. Efter det har det tydligen gått jättebra för den ena av dem, han fick jobb och gjorde karriär, medan den andra i dag jobbar i klädbutik. Den sistnämnde var jätteavundsjuk och hade stora problem med att vara det.

Jag känner igen mig. 

Min sambo och jag jobbar båda i arbeten där vi träffar människor som lever i samhällets mest utsatta grupper. Jag skaffade mig en relevant utbildning för tio år sedan, medan min sambo inte alls har någon utbildning på området. Han har läst pedagogik på högskola, men han har aldrig lärt sig om samtalsmetodik, socialtjänstlagar, missbruksbehandling, kriminalvård, psykiatri eller liknande. Jag har allt det där.

Att min sambo har långt många fler stödsamtal än vad jag har svider. Det gör mig ledsen och frustrerad. Och så blir jag ledsen att jag känner så, besviken på mig själv liksom.

Visst är jag glad för hans skull, han jobbar ju med något han verkligen vill och trivs med, men... jag då?Jag vill också ha sådana där regelbundna, bokade stödsamtal med samma, återkommande personer, som han har. Inte så som jag har, där det är väldigt sporadiskt, inte lika ofta som för honom och ingen kontinuitet eller självklar uppföljning.

Det gör ont. Och så gör det ont att det gör ont. Jag känner det som om jag är missunnsam, fast jag inte är det, och... ja, jag vet inte... elak kanske. Eller iaf orättvis. Varför kan jag inte bara glädjas för honom? Jag gör ju det också, självklart, men... jag är avundsjuk! Jag vill ha det han har. Det vore mer rättvist om det var jag som hade det, det är ju jag som har utbildningen!

Får man tänka så? Får man känna så?

Har varit vaken 1,5 timme och redan tagit två Treo. Vaknade nämligen med ryslig huvudvärk, som så ofta. Hittills i år har det dock varit lindrigare, så jag har klarat av att inte ta någon tablett det första jag gjort på morgonen, vilket jag annars alltid gör. Men i dag gick det inte att låta bli.

Ska jag nu lyckas med att inte backa i min målsättning att trappa ner i mitt Treoanvändande så får jag inte ta fler i dag. Möjligen max en.

Hur ska jag lyckas med det då, hade jag tänkt???