Direktlänk till inlägg 22 januari 2016

Hur länge orkar jag?

Av Klara Livet - 22 januari 2016 10:48

Min sambo har en sjukdom som gör att han inte kan göra nästan någonting, som är fysiskt påfrestande. Eller åtminstone är han kraftigt begränsad. Sjukdomen finns där hela tiden, men den går i skov och är i perioder är den ännu sämre.


Vi bor i hus. Ett inte särskilt nybyggt hus, vilket innebär att det behöver ganska mycket underhåll - och det kommer an på mig att göra't. Ibland känns det som att det är som att bo ensam, med en inneboende som inte har något ansvar för byggnaden. Han bara hyr och bor, jag är hyresvärden, som servar med allt underhåll eftersom det ingår i hyran.


Det är jobbigt. Jag vet inte om jag orkar. 


Det var inte på de här premisserna jag köpte huset och flyttade hit. Det var inte villkoren jag skrev på för. Vi skulle hjälpas åt. Vi skulle bygga, måla, hugga ved, klippa gräs... tillsammans.


Nu gör jag det, medan han ligger på sängen.


Dessvärre har han inte accepterat situationen och hamnar lätt i nedstämdhet och håglöshet. Det gör att när jag ber honom ta ansvar för "markservicen" - dvs handla, laga mat, ta hand om barnen - så att jag kan göra det som behöver göras på huset/i trädgården, så blir han sur. Eller egentligen är det väl ledsen och frustrerad han blir, över att inte kunna vara med, men det kommer ut som dåligt humör.


Jag vet inte om jag vill eller orkar det här längre. Jag älskar mitt hus och min familj, och antagligen min sambo också, men det här har tärt länge och såren börjar bli djupa.


Hur djupa kan de bli och ändå läka?

 
 
Sara - En blogg om psykisk ohälsa, MS och livet

Sara - En blogg om psykisk ohälsa, MS och livet

22 januari 2016 11:24

Jag förstår att det måste vara riktigt jobbigt för dig, och jag kan inte riktigt sätta mig in i din situation. Men jag förstår hur svårt det är då jag själv är i samma situation som din man. Jag är den som är sjuk och min man är den som för sköta hemmet.
Det är riktigt jobbigt när man ligger där och känner sig så hjälplös och oduglig. Allt man önskar är att man kunde hjälpa till och avlasta lite av bördan, men det går inte.

Jag tror att det viktigaste är att prata med varandra och diskutera vad man har för val.
Det kanske är så att det vore bättre att flyta till en lägenhet?
Man kanske kan få någon hjälp från kommunen?

Livet är tufft och det blir inte alltid som man har tänkt sig, och då måste man tänka om och göra nya planer.
Jag hoppas att det löser sig för er.

http://saramodigh.bloggplatsen.se

Klara Livet

25 januari 2016 13:22

Tack för dina ord. Vi pratar mycket, jag och min sambo, men det är en sak att vara teoretiskt klok och en annan att vara detsamma känslomässigt... Vi vet ju båda två varför det är som det är, men därifrån till att acceptera det och må bra - det är svårt. Som du säger så måste man tänka om och (ev) göra nya planer och det är väl där jag står och stampar och undrar om jag ska göra nya planer...

 
entroendeshjerta

entroendeshjerta

22 januari 2016 11:50

Hej, jag fick några bibelord i huvudet när jag läste din text. Jag ville dela dem med dig. Vet inte om du är troende eller inte men delar dem ändå (vet dock inte om det uppskattas, men aja). Be andra om hjälp är mitt tips och prata med din sambo om hur du känner. Ensam är inte stark och som den över skrev är väldigt bra tips. Om du söker dig till kommunen så kan de säkert hjälpa till med något. Och angående bibelorden, be om vad som helst som ditt hjärta verkligen strävar efter så kommer Gud att höra dig och verka i ditt liv samt kan andra troende be för dina bekymmer så löser det sig i ditt liv. Ta hand om dig och din familj! Ha en fin dag, kramar.

Ords 31:10 - Att finna en driftig hustru, vem förunnas det -
långt mer än pärlor är hon värd.

2 Krön 15:4 - Men i sin nöd vände de om till Herren, Israels Gud. De sökte honom, och han lät dem finna honom.

Matt 8:3 Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!” Genast blev mannen ren från sin spetälska.

Matt 9:1-8 Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde. Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.” Några skriftlärda sade då för sig själva: ”Han hädar ju.” Jesus såg vad de tänkte och sade: ”Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bår och gå hem.” Och mannen steg upp och gick hem. När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.

Matt 11:29 - Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.

http://entroendeshjerta.bloggplatsen.se

Klara Livet

25 januari 2016 13:32

Tack för ditt svar. Att vi skulle få hjälp från kommunen ser jag som uteslutet och ingen idé att ens fråga efter. Det är ingen sådan typ av sjukdom eller handikapp, som skulle berättiga till hjälp från dem. Däremot att be andra om hjälp är något för mig att jobba på - inte minst har vi ju ett gäng ungar, som är stora nog att kunna hjälpa med egentligen nästan allt (utom sådant som har med maskiner att göra, det kan bara en del av dem göra).

Jag rör mig dagligen i en kristen miljö, men är själv inte troende. Ibland avundas jag förmågan att kunna sätta sin tillit till en högre makt på det sättet, men jag kan inte.

 
Ingen bild

entroendeshjerta

25 januari 2016 18:41

Okej. Jag ser iallafall att du är en kämpe. Och som du säger så tror du inte men har kristna kretsar och jag tror säkert att om du väl kommer till en punkt så fråga dem eller om de erbjuder hjälp så säg ja om du känner dig redo att ta emot hjälp eller att fråga om det. Du kan också bolla idéer med dina vänner också. Eller att bara prata av dig med en nära vän. Jag själv hade svårt att be om hjälp och inbillade mig att jag är stark ensam men så kom jag till en punkt att jag förstod att jag inte är stark själv så jag bad om hjälp bland mina vänner både troende och inte troende. Vänner är till för att hjälpa dig när du har det svårt. Men detta vet du säkert. Men skriver det ändå för att uppmuntra dig. :-)

Hoppas du mår bättre idag och om du fortfarande är sjuk så krya på dig. Själv går jag runt med en förkylning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Klara Livet - 19 januari 2016 15:00

Jag vet ju att jag blir trött av Treo, när jag tar för mycket, och jag tror det är det jag får bekräftat nu när jag lyckats dra ner på min konsumtion så pass mycket som jag har. Jag har en helt annan energi!   Men så blev jag förkyld, så nu har j...

Av Klara Livet - 17 januari 2016 17:55

Det var det här med att bete sig som en beroende kring Treoproblematiken jag har...   Nu har det varit två tuffa dagar på jobbet och wow! Då faller allt. Eller nej, det är att vara orättvis mot mib själv, men dubbla intaget Treo mot tidgare i jan...

Av Klara Livet - 13 januari 2016 18:52

Kom till jobbet i morse. Kollegan har sagt upp sig och kommer att vara sjukskriven under uppsägningstiden. Hon lämnade nyckeln i går och tackade för de här åren. Dvs hon tackade Chefen, efter att jag gått hem. Mig svarade hon inte ens när jag ropade ...

Av Klara Livet - 13 januari 2016 06:57

Är på väg mot jobbet. Hade ju ett katastrofmöte där i går, som jag bad er om hjälp med råd kring hur jag ska hantera. Rena felaktigheter sprids av en kollega, kring hur jag beter och betett mig, både över lag och i vissa specifika situationer.   ...

Av Klara Livet - 12 januari 2016 20:15

Katastrofmöte på jobbet i dag! Jag är tydligen en fruktansvärd människa, som bara gör som jag själv vill, oavsett vad andra säger eller tycker.    Tack för den.   Tur jag är relativt trygg i mig själv. Not. Eller jo, det är jag. Eller både är...

Ovido - Quiz & Flashcards