Direktlänk till inlägg 6 januari 2016
Jag är det. Har varit länge. Härom dagen hörde jag att de pratade om det på radion (P3 vid lunchtid, något sorts relationsrådsprogram), det här med att vara avundsjuk på sin partner.
Exemplet i radio var ett par som hade träffats när de gick samma utbildning. Någon typ av reklamutbildning, tror jag det var. Efter det har det tydligen gått jättebra för den ena av dem, han fick jobb och gjorde karriär, medan den andra i dag jobbar i klädbutik. Den sistnämnde var jätteavundsjuk och hade stora problem med att vara det.
Jag känner igen mig.
Min sambo och jag jobbar båda i arbeten där vi träffar människor som lever i samhällets mest utsatta grupper. Jag skaffade mig en relevant utbildning för tio år sedan, medan min sambo inte alls har någon utbildning på området. Han har läst pedagogik på högskola, men han har aldrig lärt sig om samtalsmetodik, socialtjänstlagar, missbruksbehandling, kriminalvård, psykiatri eller liknande. Jag har allt det där.
Att min sambo har långt många fler stödsamtal än vad jag har svider. Det gör mig ledsen och frustrerad. Och så blir jag ledsen att jag känner så, besviken på mig själv liksom.
Visst är jag glad för hans skull, han jobbar ju med något han verkligen vill och trivs med, men... jag då?Jag vill också ha sådana där regelbundna, bokade stödsamtal med samma, återkommande personer, som han har. Inte så som jag har, där det är väldigt sporadiskt, inte lika ofta som för honom och ingen kontinuitet eller självklar uppföljning.
Det gör ont. Och så gör det ont att det gör ont. Jag känner det som om jag är missunnsam, fast jag inte är det, och... ja, jag vet inte... elak kanske. Eller iaf orättvis. Varför kan jag inte bara glädjas för honom? Jag gör ju det också, självklart, men... jag är avundsjuk! Jag vill ha det han har. Det vore mer rättvist om det var jag som hade det, det är ju jag som har utbildningen!
Får man tänka så? Får man känna så?
Min sambo har en sjukdom som gör att han inte kan göra nästan någonting, som är fysiskt påfrestande. Eller åtminstone är han kraftigt begränsad. Sjukdomen finns där hela tiden, men den går i skov och är i perioder är den ännu sämre. Vi bor i hu...
Jag vet ju att jag blir trött av Treo, när jag tar för mycket, och jag tror det är det jag får bekräftat nu när jag lyckats dra ner på min konsumtion så pass mycket som jag har. Jag har en helt annan energi! Men så blev jag förkyld, så nu har j...
Det var det här med att bete sig som en beroende kring Treoproblematiken jag har... Nu har det varit två tuffa dagar på jobbet och wow! Då faller allt. Eller nej, det är att vara orättvis mot mib själv, men dubbla intaget Treo mot tidgare i jan...
Kom till jobbet i morse. Kollegan har sagt upp sig och kommer att vara sjukskriven under uppsägningstiden. Hon lämnade nyckeln i går och tackade för de här åren. Dvs hon tackade Chefen, efter att jag gått hem. Mig svarade hon inte ens när jag ropade ...
Är på väg mot jobbet. Hade ju ett katastrofmöte där i går, som jag bad er om hjälp med råd kring hur jag ska hantera. Rena felaktigheter sprids av en kollega, kring hur jag beter och betett mig, både över lag och i vissa specifika situationer. ...