I morgon är det dags att jobba igen, efter närmare tre veckors ledighet. Tänkte gå ut hårt och stressa mina kollegor genom att tala om att jag kommer att ändra mina arbetstider från och med omgående. Eller ja, det blir väl från och med om en vecka eller två, lite realistisk måste jag ju vara. Men ändå.

Vår avdelning är väldigt liten; vi är bara tre stycken. En avdelnings-/enhetschef (ja, vi är ju trots allt en avdelning/enhet, även om vi är få    ), i denna blogg kallad Chefen, en annan, i denna blogg kallad Kollegan, och så jag. Kollegan är den som går in som chef när Chefen är borta, så jag är väl att anse som lägst i rangordningen, antar jag. Ändå är det jag som kommer sätta agendan nu, genom att ändra mina arbetstider. Jag har mandat att göra det, men Kollegan kommer att bli så stressad! Hen hanterar nämligen förändringar rätt så... hm... inte så bra, helt enkelt. När just den här förändringen varit på tal tidigare, så har hen totalvägrat. Det går inte, kan inte komma på tal, funkar inte.

Då har jag backat, trots att jag som sagt har mandatet att genomföra det hela oavsett vad de andra säger. Det har helt enkelt inte varit tillräckligt viktigt för mig för att gå in i den konflikten - men nu är det det. Jag MÅSTE ändra mina tider nu, annars riskerar jag att gå ner i mående. Det känns så tydligt, alla tecken är här.

Jag har en psykisk sårbarhet som gör att jag lättare än andra blir nedstämd och/eller kan gå in i en depression. Jag får även ångest om tillvaron omkring mig blir för stressig eller att jag har för mycket i huvudet och därmed har en inre, mental stress. Allt detta är jag helt öppen med och mina kollegor känner till det, både de på min egen avdelning och andra.

Med åren - jag är trots allt lite över 40 nu - har jag lärt mig hantera min sårbarhet rätt så bra, måste jag säga, och nu är jag i ett sådant läge att jag måste sätta stopp. Det går inte att pressa längre nu. Jag har haft de här "nya" arbetstiderna sedan i våras. Då accepterade jag dem med överenskommelsen att jag skulle ha mandat att själv bestämma när det var dags att återgå till normala tider igen, om jag skulle känna att det behövdes.

Nu behövs det. Eller rättare sagt; det har behövts ett tag, men pga Kollegans oförmåga att acceptera förändringar så har jag inte agerat. Därför är det akut nu och inte längre öppet för diskussion. 

Blir intressant det här. Kollegan är ledig till på torsdag, så i morgon tar jag det med Chefen. Hen kommer inte ha några problem med sakfrågan, däremot tror jag hen kommer att bli stressad över att Kollegan blir stressad, så kaos och konflikt kan mycket väl vara vad som står på schemat på torsdag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min sambo har en sjukdom som gör att han inte kan göra nästan någonting, som är fysiskt påfrestande. Eller åtminstone är han kraftigt begränsad. Sjukdomen finns där hela tiden, men den går i skov och är i perioder är den ännu sämre.   Vi bor i hu...

Jag vet ju att jag blir trött av Treo, när jag tar för mycket, och jag tror det är det jag får bekräftat nu när jag lyckats dra ner på min konsumtion så pass mycket som jag har. Jag har en helt annan energi!   Men så blev jag förkyld, så nu har j...

Det var det här med att bete sig som en beroende kring Treoproblematiken jag har...   Nu har det varit två tuffa dagar på jobbet och wow! Då faller allt. Eller nej, det är att vara orättvis mot mib själv, men dubbla intaget Treo mot tidgare i jan...

Kom till jobbet i morse. Kollegan har sagt upp sig och kommer att vara sjukskriven under uppsägningstiden. Hon lämnade nyckeln i går och tackade för de här åren. Dvs hon tackade Chefen, efter att jag gått hem. Mig svarade hon inte ens när jag ropade ...

Är på väg mot jobbet. Hade ju ett katastrofmöte där i går, som jag bad er om hjälp med råd kring hur jag ska hantera. Rena felaktigheter sprids av en kollega, kring hur jag beter och betett mig, både över lag och i vissa specifika situationer.   ...