Alltså jag märker ju det. Att jag beter mig som en beroende med mina Treo. Förlåt att jag tjatar om dem, den här bloggen är inte menad att handla om mig och Treo enbart, men nu har det blivit rätt mycket så hittills... 

Jag var nyss och handlade. Funderade om jag skulle köpa ett rör och bestämde mig för att ja, det skulle jag. Köpte - och la, som så många gånger förut, ner i jackfickan. Kastade kvittot. På så sätt märker inte min sambo att jag köpt YTTERLIGARE ett rör Treo.

Alltså gömmer jag dem för honom.

Missbruksbeteende.

Fuck. Det är ju sjukt. Måste sluta. Inte nog med att tabletterna i sig troligen gör skada på kroppen, jag upprätthåller dessutom mitt beroende-jag. Har ett alkoholberoende också, nämligen, men har varit nykter i många år. 

Jag behöver inte det här. Slut nu, Klara! Ja visst, Klara, det ska jag, Klara. 

Jag har inte lyckats med nyårslöftet än. Det som går ut på att sluta med mitt överdrivna Treo-intag, ni vet.

I vanliga fall tar jag ca fem om dagen, en dålig dag det dubbla, och det beror inte på att jag har ont. Eller jo, när jag tar den första så är det för att jag har ont - men det onda kommer av att det är för många timmar sedan jag tog en sist... Och därefter är det bara ett moment 22. Jag mår lite dåligt och tar en till. Får lite ont i huvudet och tar en till.

Så, 2-3 om dagen är ändå framsteg. Men det måste bli bättre! Jag vet av erfarenhet att jag mår bättre utan Treon, men det är tio år sedan jag var utan.

Nu har jag funnits här på bloggplatsen.se i några dagar och har hunnit konstatera att det här med att svara på kommentarer fungerar på samma (dåliga) sätt som det gjorde hos Aftonbladet way back, när det begav sig. När man kommenterar i en blogg, så får man inget automatiskt besked om att man man fått svar på sin kommentar. Iaf har inte jag hittat någon sådan funktion.

Så hur gör ni då?

• Som bloggläsare;
  lägger ni blogginlägg, som ni kommenterat på, som favoriter i webbläsaren och går tillbaka till dem för att se om ni får svar på era kommentarer?
  
  
• Som bloggare;
  gör ni något för att uppmärksamma den som kommenterat hos er, på att ni svarat? Typ skriver en rad i den personens blogg?
  
  

Det vore ju väldigt mycket enklare om man, när man skriver en kommentar, kunde välja att få mail när/om man får svar!

Jag är det. Har varit länge. Härom dagen hörde jag att de pratade om det på radion (P3 vid lunchtid, något sorts relationsrådsprogram), det här med att vara avundsjuk på sin partner.

Exemplet i radio var ett par som hade träffats när de gick samma utbildning. Någon typ av reklamutbildning, tror jag det var. Efter det har det tydligen gått jättebra för den ena av dem, han fick jobb och gjorde karriär, medan den andra i dag jobbar i klädbutik. Den sistnämnde var jätteavundsjuk och hade stora problem med att vara det.

Jag känner igen mig. 

Min sambo och jag jobbar båda i arbeten där vi träffar människor som lever i samhällets mest utsatta grupper. Jag skaffade mig en relevant utbildning för tio år sedan, medan min sambo inte alls har någon utbildning på området. Han har läst pedagogik på högskola, men han har aldrig lärt sig om samtalsmetodik, socialtjänstlagar, missbruksbehandling, kriminalvård, psykiatri eller liknande. Jag har allt det där.

Att min sambo har långt många fler stödsamtal än vad jag har svider. Det gör mig ledsen och frustrerad. Och så blir jag ledsen att jag känner så, besviken på mig själv liksom.

Visst är jag glad för hans skull, han jobbar ju med något han verkligen vill och trivs med, men... jag då?Jag vill också ha sådana där regelbundna, bokade stödsamtal med samma, återkommande personer, som han har. Inte så som jag har, där det är väldigt sporadiskt, inte lika ofta som för honom och ingen kontinuitet eller självklar uppföljning.

Det gör ont. Och så gör det ont att det gör ont. Jag känner det som om jag är missunnsam, fast jag inte är det, och... ja, jag vet inte... elak kanske. Eller iaf orättvis. Varför kan jag inte bara glädjas för honom? Jag gör ju det också, självklart, men... jag är avundsjuk! Jag vill ha det han har. Det vore mer rättvist om det var jag som hade det, det är ju jag som har utbildningen!

Får man tänka så? Får man känna så?

Har varit vaken 1,5 timme och redan tagit två Treo. Vaknade nämligen med ryslig huvudvärk, som så ofta. Hittills i år har det dock varit lindrigare, så jag har klarat av att inte ta någon tablett det första jag gjort på morgonen, vilket jag annars alltid gör. Men i dag gick det inte att låta bli.

Ska jag nu lyckas med att inte backa i min målsättning att trappa ner i mitt Treoanvändande så får jag inte ta fler i dag. Möjligen max en.

Hur ska jag lyckas med det då, hade jag tänkt???

Min Treo-nedtrappning, vars mål är att leda till Treo-stopp, håller tvåan. Dvs två Treo per dag hittills i år, utom i går, då det blev tre. Men det är ändå bra för att vara jag! 

Det var ett nyårslöfte till mig själv, att sluta med Treo. Jag har tagit allt för många, i allt för många år. Utan att jag egentligen vet hur det eventuellt skadar, så tänker jag att det ju inte kan vara bra att äta så mycket tabletter som jag gör?! Dåliga dagar blir det 10 stycken... en normal dag tar jag väl kanske 5 stycken. 

Det enda jag vet är att man får huvudvärk av Treo och det märker jag också tydligt själv. De gånger jag försökt sluta har jag fått djävulsk huvudvärk och det är det som gjort att jag inte orkat, utan börjat om igen. Den här gången verkar det dock - peppar peppar! - gå bättre. Till och med bra, kanske.

Jag är ofta väldigt, väldigt trött och det tror jag är en effekt av Treon. Man (ja, inte bara jag) blir för en kort stund uppiggad av Treo, men när man äter så många som jag gör så upplever jag att det får motsatt effekt. Jag blir stentrött! Och jag kan bli det inom en minut efter att jag tagit tabletten - vilket kan få mig att fundera över om det är psykiskt... för så snabbt kan det väl ändå inte verka? Eller?

Av och till får jag lågt järnvärde. Så har jag alltid funkat, sedan unga tonår. Nästan alltid märker jag av det pga/tack vare en alldeles speciell sorts trötthet. Då brukar jag köpa en flaska Blutsaft och så blir det bra, men för ca fem år sedan visade ett blodprov att depåerna var jättelåga och jag fick järntabletter utskrivna av läkare. Samma hände igen för några månader sedan och då ville läkaren gärna undersöka orsaken. Han sa att så lågt depåvärde (minns inte namnet, men det är inte hb:t, utan ett annat) kan ha en orsak som exempelvis en blödning i tarmen - som man kan få av överdriven eller långvarig användning av värktabletter. Dock var det - tack och lov! - tydligen värre med paracetamol, som Panodil tex, än acitylsalicylsyra, som det är i Treo.

Jag avstod nämnda utredning, eftersom den innebar att lämna avföringsprov, vilket inte jättelockande (haha, hittade en jätteroligäcklig bild till det, lägger den sist i inlägget!). Men mest av allt är jag nog rädd för att få svar som visar att jag skadat min kropp.   

När jag tagit mer än vanligt mycket Treo en period, så mår jag väldigt dåligt i kroppen. Blir obehaglig på något vis. Obekväm och uschlig. Då drar jag ned på användandet, men det kommer ju aldrig ner till en vettig nivå. 

Nu har jag berättat för Chefen att jag måste ändra mina arbetstider. Hen sa att hen tyckte att jag ska ta det med högsta chefen, dvs ordföranden i den styrelse som är högsta organet på min arbetsplats, så det ska jag göra. I morgon ringer jag henne och hoppas på förståelse - och att hon inte bollar det vidare till den person som (felaktigt!) har personalansvaret.

Suck. Mitt jobb är ett kaos.

Jag äter alldeles för mycket Treo. Eller dricker. Tar, helt enkelt. Läkaren säger att det är farligare med sådant som innehåller paracetamol (ex Panodil) än acitylcalitylsyra eller vad det nu heter, som är i Treo, men det kan omöjligt vara bra ändå att ta så mycket som jag gör.

Jag har gjort ett eget nyårslöfte, som ingen vet om: att sluta med Treo.

Hittills går det bra. Jag har inte tagit mer än två per dag de här tre dagarna som hunnit gå sedan nyårsafton. För mig är det väldigt bra, jag brukar ta minst det dubbla.

Målet är att även sluta med Citodonet, som jag fortfarande - två år och nio månader efter en operation - tar i snitt en per dag. Den är det dessutom paracetamol i, så den är definitivt inte bra för magen. Det märker jag också när jag tagit dem flera dagar i rad, då får jag ont i magen och mår illa. 

Vore intressant att höra om andra som slutat ta olika typer av värktabletter efter lång tids överdrivet användande. Någon som har erfarenheter att dela med sig av?